I åtta års tid krigade länderna Iran och Irak mot varandra. Konflikten präglades av vapen, våld och mord. Trots det gått mer än 30 år sedan ett av historiens blodigaste krig avslutades kvarstår sorgen hos före detta soldater.

Foto: Fatemeh Behboudi
Revolutionen i Iran
Enligt SVT uppstod en revolution i Iran då religionen Islam utvecklades i en strängare riktning under ledaren Ruhollah Khomeinis styre. Detta kom att kallas shiamuslimer vilket snabbt spred sig över landet. Ledaren i Irak vid namn Saddam Hussein var förskräck över dessa nyheter och tog an åtgärder för att själv hamna i en högre maktposition samt ha större makt över oljeaffärerna. Han ville hindra shiamuslimerna från att spridas bortom Irans gränser vilket påbörjade kampen om gränsdragningar i syfte att motverka Khomeinis maktövertagande år 1980. Saddam var självsäker att Irak skulle stå som vinnare eftersom Irans försvar hade beräknats försämras i och med revolutionen. Men konflikten pågick i åtta år trots FN:s säkerhetsråd vädjade om vapenvila ett flertal gånger. Kriget avslutades inte förens 20 augusti 1988 då länderna slöt fred då de insett att ingen skulle vinna konflikten.
“Vid bestridning av den högpositionerade generalrollen var konsekvenserna stora.”
Detta berättar en man i 60-årsåldern som själv tvingas delta i Iran och Irakkriget. På ett café under en regnig tisdagseftermiddag möter jag mannen som krigade för Irak. I cafét råder en livfull stämning präglad av glada konversationer och uppmuntrade bakgrundsmusik. Mannen själv har ett leende på läpparna som succesivt minskar ju längre konversationen utspelar sig.
Under krigets startpunkt var mannen 17 år och gick en utbildning i Irak för att bli gasingenjör. Därmed behövde han inte strida förens utbildningen tog slut, två år in i konflikten. Mannens betyg var höga och han blev snabbt beordrad till att bli en högpositionerad general, men tackande nej till positionen.
– Min önskan att utebli från allt våld var så stark, jag ville verkligen inte beordra mitt eget folk till att mörda, säger mannen.

Foto: INA (Iraqi News Agency)
Strax efter detta meddelar Saddam Hussein att alla de som nekat generalpositioner ska bestraffas genom att placeras i så kallat “s3et el haram”, alltså dödszonen. Denna ligger i Basra, vid gränsen mellan Iran och Irak. Chansen att mista sitt liv där är som störst, därav namnet, och mannen tvingades lämna sin nuvarande fru hos sin ensamstående mamma i huvudstaden Baghdad. Vid sin ankomst möttes mannen i chock av sin kusin som var en av de högpositionerade soldater som tackat ja till sin position.
– Jag hade sån tur säger mannen, medan han långsamt pustar ut. Om det inte vore för min kusin är chansen stor att jag hade placerats på en mycket osäkrare yta med sämre utrustning. Istället blev min uppgift att vara reserv till de första ledet soldater vid någon av deras bortgång.
Mannen fick en ny position som skytte och under krigets femte år på en kall natt hörs plötsligt susande ljud. Mannen försöker urskilja vart ljuden kommer ifrån och tillsammans med de andra skyttarna kryper de fram i sanden mot landsgränsen. I nästa sekund blir nattens mörker klart då ett lyse stiger sig över gränsen. Iranierna har skickat upp en lysandeballong i luften samtidigt som de skjuter. Mannen kan nu se iranierna och alla vapen riktade åt dess håll. Det råder om panik, ballongen skjuts snabbt ner och mörkret faller succesivt. I samma stund bevittnar mannen ett glödande skott närma sig i ett kraftigt tempo. Skottet åker precis förbi hans axel och träffar sanden bakom honom. När det återigen är mörkt beordras männen att backa tillbaka samtidigt som de drar med sig de lik och skadade skyttar som träffats av skotten.
Sorg än idag
– Den händelse som påverkat mig mest måste vart då min närmsta vän miste sitt liv. Skogsområdet vi befann oss i var trångt och gevärsskott från iranierna träffade min nära omgivning konstant. Jag tvekade på om jag skulle överleva, säger mannen förtvivlat.
Ett skott träffade sanden männen stod på, återigen var kulan glödande het. Sanden skottet snuddat var nu brännhet och spreds över en medsoldats ansikte. Soldaten uttryckte snart därefter rådande kramper, yrsel, suddig syn och talsvårigheter. Efter en doktors undersökande kunde man konstatera att den varma sanden smält in i soldatens hjärna. När han insett sin kommande död bad han mannen om en tjänst. Mannen tilldelades en större summa pengar som han önskades vidare befoga till soldatens familj. När mannen fick ledigt från kriget begav han sig för att fullföra sitt ärende. Han fick ge sin medsoldats familj dödsbeskedet då han gav över pengarna.
– Jag kände en stor sorg över min väns bortgång. Att förmedla dödsbeskedet var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Reaktionerna var otänkbara, familjen skrek och grät. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag reflekterade även över hur detta skulle kunnat vara min fru och min mamma, hur det skulle kunna vara jag som gått bort, säger mannen med jämna pauser, tunga andetag och sorgsna ögon.

Foto: Hamed Saber
Mord av egna soldater
– Det sista stora minne jag har från kriget var då det började röra sig mot sitt slut. En natt beordrades jag till att hålla vakt under nattetid. Det var svårt att hålla sig vaken, men jag fick ett tips av en medsoldat att hålla en tänd cigarett mellan fingrarna undertiden jag vakta. När cigaretten sedan börjar ta slut bränner man sig och vaknar, säger mannen och skrattar lätt.
Mannen halvsov och hade till och från blivit väckt av den brännande cigaretten när han plötsligt blir klarvaken. Han hör två skott och efter en stund ett följande skrik. Då gränsen är en bit bort och allt i sin syn svart av nattens mörker är mannens uppfattning av situationen svag. Han reser sig upp och ropar i syfte att få reda på vad som hänt. Mannen besvaras av en iransk soldat som berättar att de iranska högpositionerade soldaterna skjutit två av sina egna män. Mannen ifrågasätter hur den tredje soldaten fortfarande lever och får veta att han hade gått på toaletten när dess general oförutsägbart skjuter de andra två männen då han bråkat med sin fru. Den iranska soldaten var livrädd och mannen erbjöd soldaten att ta med honom till den irakiska generalen. Efter viss fundering gick den iranska soldaten med på detta och den irakiska generalen befriade honom från kriget då han blev lämnad i Baghdad.
– När kriget avslutats skulle jag slutligen återvända till Baghdad för att permanent återförenas med min fru och mamma då jag slumpvis möter på den iranska soldaten. Han tackar mig och påstår att jag räddat hans liv. Jag kände mig lycklig, allt var äntligen över. Jag ville aldrig skada någon och kollade bort varje gång jag tvingades avlossa ett skott. Att jag kunnat rädda en person i nöd gjorde mig stolt över mitt mod, säger mannen med ett ödmjukt leende.

Foto: Dariush Goodarzi
Majoritet iranska dödsoffer
Vidare menar SVT att den iranska befolkningen drabbades kraftigt. Många flydde till Mashhad vilket idag är Irans näst största stad. Andra flydde till Sverige och åren 1984–1989 var antal asylsökande från Iran i Sverige som störst. Den övervägande majoriteten av de döda var iranier och dödsfall många. Mellan åren 1980 och 1989 fick 27 363 iranier och 6 992 irakier uppehållstillstånd i Sverige. Även mannen lämnade Irak och kriget bakom sig då han tillsammans med sin fru och två söner flyttade till Sverige år 2001. Mannen är till största del oskadd från kriget, men har fått med sig några ärr och mindre skador från bland annat kulskott och under ockupering. Dessa påverkar honom inte idag.
Text:
Angelica SA20D
Källor:
Bild: File:Fatemeh behboudi war is atill alive 2.jpg – Wikimedia Commons
Bild: File:Saddam Hussein 1979.jpg – Wikimedia Commons
Bild: File:Me, Iraqi war tank.jpg – Wikimedia Commons
Bild: File:Mujahedin was killed in Operation Mersad by Pasdaran in Kermanshah.jpg – Wikimedia Commons