Många studenter väljer att springa ut insvepta i stora flaggor av sina hemländer på sin studentdag. Men, samtidigt väljer de att inte att ha Sveriges flagga. Detta har skapat diskussioner kring vad som egentligen är rätt. Finns det en skam i att bära Sveriges flagga, trots att studenternas hemländer inte representerar dess skolgång?  

I Expressen antyder socialdemokraten Nalin Pekgul hur hemlandsflaggorna på studenten är ett aktivt demonstrerande om avståndstagande från Sverige. Hon menar att stöttande föräldrar hindrar sina barn från att inkluderas i det svenska samhället och därmed gör dem hemlösa. En hejdlös nationalism skapas där brist av nationalistiskt språkbruk ger upphov till uteslutande från gemenskapen. Det höga upphöjandet av sitt egna folk ska skapa förakt hos andra, alltså rasism. 

Bevis på att alla kan lyckas 

Men, kan inte upphöjandet av sitt egna folk istället vara ett sätt att besvara rasismen. Att se det hela som ett upphov till rasism är inte nödvändigt, utan istället bör det svenska folket ge plats åt alla olika etniciteter och bakgrunder. Att visa stolthet över sitt ursprung är inget negativt, utan snarare ett sätt att inspirera och att visa att skolan inte är omöjlig. Pekgul påpekar att dessa flaggor är vanliga i områden såsom Tensta. Enligt Folkhälsomyndigheten är det just vanligare bland elever födda i Sverige att ta examen, jämfört med elever födda i övriga Europa eller utanför Europa. Så varför inte låta ungdomarna som inte är födda i Sverige få exempel på att alla kan lyckas, trots etnicitet. Uppvisande av alla olika landsflaggor i samband med studenten förmedlar att gymnasiet är möjligt, trots att de personligen eller dess föräldrar inte nödvändigtvis är priviligierade i det svenska samhället. Dessutom behöver inte flaggorna vara ett aktivt avståndstagande från Sverige, utan en hyllning till deras föräldrar som möjligtvis flytt från svåra förhållanden för sina barns skull. Flaggan kan vara ett tecken på stolthet, oavsett vilken bakgrund man kommer från eller vad ens föräldrar gått igenom för att kunna ge sina barn en skolgång i Sverige, har många nått sina mål. 

När är man egentligen svensk nog? 

De elever som väljer att vara stolta över sina hemländer blir kritiserade och påstås ta avstånd från den svenska gemenskapen. Men, dessa elever kan vara desamma som fått kritik från det svenska samhället när de plötsligt inte är “svenska nog”. Detta uppmärksammar Emanuel Karlsten i Göteborgs-Posten. Han är en av flera som bemöter Pekguls argument som visserligen inte är fakta, utan en hypotes byggd på magkänsla. Karlsten hänvisar istället till den tyska fotbollsspelarens Mesut Özils historia. Trots att Mesut skulle kunnat vara självskriven i det tyska landslaget har han inte synts med en landsflagga sedan 2018. Detta grundat i det sätt Mesuts hyllas som en tysk efter en bra match, men kritiseras som en turk efter en dålig match. En undersökning kring utanförskapet i Tyskland gjordes vid denna tid vars resultat var att andra- och tredjegenerationers turkar identifierade sig mer med sitt hemland, än vad deras invandrande förfäder gjorde. Detta beror på att de, trots en uppväxt i det land som i praktiken är deras, drabbas av ett dagligt ifrågasättande av lojalitet, nationalitet och identitet. Detta kan även vara rådande i Sverige och anledningen bakom valet av flaggor på studenten. Alltså, en dålig handling eller ett misstag kan förändra allt. Ena sekunden då du betett dig bra är du svensk, medan den andra sekunden då svenskar inte längre är nöjda med ditt agerande är du betraktad som en invandrare. Helt plötsligt är du inte “svensk nog” och varför skulle du då, på din studentdag, identifiera dig med en flagga vars nation ständigt tas ifrån dig? 

En evig tacksamhet 

På likande sätt skryter svenskar om allt som är unikt för Sverige, såsom Ikea och köttbullar, så fort det kommer på tal. Det handlar om en stolthet över sitt ursprung, samma slags stolthet som studenterna med sina hemländers flaggor kan känna. Dessutom har jag personligen aldrig hört om en elev med svenskt ursprung som blivit kritiserad för att inte höjt en svensk flagga under sin studentdag. Varför klassas inte även detta som ett avståndstagande från Sverige? Det hela handlar återigen om ursprung och Karlstens ståndpunkt. En svensk är redan “svensk nog” för att bli accepterad när de tar Sverige förgivet, medan en person som visserligen kan vara född i Sverige men vars föräldrar har ett annat ursprung kommer ses ned på. Det svenska folket förväntar sig en evig tacksamhet från dem invånare som inte är svenska i generationer, men detta är inte rätt. På samma vis kan du som person inte bjuda in en gäst till sitt hem dagligen i flera års tid och sedan chockeras när gästen blir hemmastadd.   

Sverige är ett land präglat av ett mångkulturellt samhälle där alla har rätten att uttrycka sig fritt, även på sin studentdag. 

Text: Angelica SA20D

Bild: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Utspring_Stockholm_2010.jpg